Ichtyostega

Igår gick brandlarmet på jobbet.
Jag funderade lite på min reaktion, men jag gjorde nog inget fel. Ingen av oss gjorde nog något fel.

Min arbetsplats ser ut såhär: en stor terminal där det är kylt tll ca +5 grader. "sluss" in till kontoren med fikarum. Där kan man gå ut i trappuppgången och går man upp en trappa har vi en korridor med fler kontor, omklädningsrum, toaletter och lunchrum.

Jag satt uppe i lunchrummet helt ensam och käkade, innan jag började jobba igår.
Hörde ett tjut, tänkt einte mer på det. Kanske var någon som slog fel kod nånstans eller liknande.
Det tjöt igen, och igen. Jag la igrån mig gafeln och gick ut i korridoren för att kika om det var något där uppe som tjöt.
Jag var helt ensam och det tjöt från något rött som satt högt uppe på väggen. Det stod: evakuera ifall denna lyser eller tjuter, typ, inte ordagrannt men.
Jag luktade och kikade efter rök - INGENTING.
Tog min vattenflaska, lämnade maten och min nyköpta väska, sprang ner till kontoren där nere och sa: hörrni, brandlarmet går däruppe!
Transportledarna följde med mig upp, kikade å luktade precis som jag gjort innan. De sprang in i omklädningsrummet och väckte en snubbe, stackarn!
"Vad skulle brandmännen säga om det ligger en kille och sover här!?!" Haha.....
Sen evakuerade vi stället, stod utanför på parkeringen och jag pratade lite med trucknissarna.
De sa att de hörde ett tjut, men trodde att det var från kylanläggningen (den brukar tjuta när det är för varmt i terminalen), och när transportledarna sprang in och skrek att vi måste evakuera så sprang de ut.
SHIT alltså, vilket bra brandlarm :S
Sen kom brandbilarna, hmm... En bil med rökdykare och en stegbil.
Fett coolt :P
De sprang runt och jag vet inte vad.
Tydligen så hade den kalla luften inifrån blivit kondens/kokat och blivit rök när den träffade den varma luften utifrån vid luckorna.
Det hade liknat brandrök och larmet gick igång.
När brandmännen gav klartecken och alla gick in för att jobba, kikade vi ut och tänkte: PHEW, nu kom regnet!

Sedan på kvällen vid 17-tiden fick jag höra att de hade slut på mjölken på vår packningscentral, där de packar alla ordrar typ.
= vi kommer få ett helvete med att köra fram och tillbaka till Arla för att köra ut till kunder idag.
Är så jävla glad att jag slipper köra ut idag. Kaos, ja!
Men jag ska nog vara lite snäll och komma in till jobbet en stund tidigare och hjälpa till...

Hur intressant det nu är för er å veta.....
Pusshejs.

En arbetskamrat satt med sin I-fån idag och hittade en "kul app", om man skrev in ett regnummer kunde man få fram ägaren på bilen. Okej, visst.
Det fick mig att tänka på BMW-stalkern som åkte bredvid/bakom/framför mig på motorvägen och tog mitt regnummer, sen hittade mitt mobilnummer och brjade smsa.
Jag tyckte att det var riktigt creepy. Men när jag tänker efter så är det ju inte svårt alls. Uppgifterna finns ju publikt och det är inte direkt svårt att komma på vart och hur man ska göra.
Så vad ävar det som var creepy med det?
Kanske bara grejen att han faktiskt började smsa med mig...
Fast att en person är så villig att ha kontakt med någon bara genom att se bilen!
Är ju lite creepy, eller är jag ensam om att tycka det?
Mitt resonemang säger att det inte är läskigt, men jag tycker att det är det.
Stockholmare är lite småläskiga.

Fetma. Jag undrar verkligen hur tankarna lyder i en fet människas hjärna.
Alltså riktigt fetma-fet. Så fet att man har problem.
Såg på good luck chuck för några dagar sedan och tänkte på att den feta, finniga damen fick sin fästman tillslut.
Man kan inte känna sig hälsosam? Eller? Vissa kanske tänker: det går inte att göra något åt, så jag gör det bästa av situationen = accepterar det.
Det är ju awesome om man tänker så!
Men det måste ju finnas de som ångrar sig, vill bli smal, vad och när gick det överstyr? Undrar jag...
Jag kanske funderar på det mest för att jag inte vill hamna där.
Jag är tjej och vi tjejer har oftast komplex för våran kropp.
På sista tiden har jag dels märkt att jag blivit lite runt om mittenpartiet =)
Men även fått bekräftelse av män att det är snyggt/sexigt.
Mitt komplex skulle väl vara mina lår. Och hur min mage ser ut när jag sitter ned.
Men, tydligen är det sexigt med lite mulligare lår och de flestas magar ser väl likadana ut som min när man sitter ned.
Min vikt är strax över 60kg, det skulle jag säga är normalt för min ålder.
Så jag är nog påväg att acceptera min kropp, MEN jag ska försöka så gott jag kan att det inte går "överstyr".
Finns det någonting som heter fetma-fobi? Isåfall är jag nog ganska nära att ha det...
I slutändan så tycker jag faktiskt att det bara är min partner som ska tycka om mig och min kropp, så jag ska inte göra någonting för nån annan än honom.

Gadd.
Jag gjorde nyss två minnestatueringar, för två bortkomna vänner.
Under det senaste året har 4 underbara människor gått bort i min närhet.
Från att jag aldrig har mist någon alls i mitt liv, förutom så längesedan att jag inte minns det, typ farmor.
Till att fyra människor, under ett år. Det är helt sjukt.
Min mamma sa: så du kommer ha benen fyllda med minnestatueringar när du blir gammal?
Vem vet, och vad gör det isåfall?
Men varför tatuerade jag då inte in alla 4 som har gått bort?
Jag var inte lika nära två av dem, hade lättare att komma över dem.
Jag beklagar deras nära enormt.
Men dessa två som jag tatuerade in, J och B, jag kände att jag inte kunde släppa loss, inte göra som innan när de levde.
För att göra saken okomplicerad: jag kände att jag varken kunde dricka alkohol eller umgås med raggare/gå på bilträffar.
Ni vet ju hur jag kände inför midsommar tillex.
Visst, jag kan dricka alkohol. Men jag kan inte släppa loss. Så jag kunde lika gärna ha druckit läsk typ.
Alkohol och bilträffar har en stor betydelse för mig.

Inser nu att den där texten låter riktigt dum som jag precis skrev.
Men jag är inte bra på att förklara hur jag känner, jag gör så gott jag kan.

Få se nu, var det något mer klurigt jag tänkte på häromdagen?
Njae, det märks isåfall.

Jag är inte sugen på att skaffa barn. Men det är ju inget nytt.
Känns som att den lilla gnuttan i mig som säger att jag vill skaffa barn, finns där bara för att jag vill se hur det är, testa något annorlunda :P

Appropå att testa något annorlunda så ska jag laga lite mat, pepparsås och kyckling ska jag försöka mig på.

Pusshejs.

Vem är jag att begära saker?
Jag kan inte begära mer i lön, bättre arbetsvillkor, jag har inget att jämföra med och anser att mitt arbete och lön funkar, det är mer än jag "kräver", alltså ett personligt mål typ...
Jag har fått lära mig att alltid visa framfötterna.
"Om du visar framfötterna så kommer du få jobb där!"
"Om du bara är lite mer initiativtagande så komme rdu få vilket jobb du vill!"
Varför känns det som att mina framfötter har dragit ner mig till helvetet? Mnja, lite att ta i... Men att de har tagit mig ned på djupt vatten kanske?
Jag syftar på de här nedrans båtkörningarna... Har jag nånsin sagt, och varit ärlig när jag sagt det, att det är kul, härligt, soft att köra båtarna?
-Det är ett helvete....
Inte mycket arbetstid, nej. Men när man väl arbetar så ska man ta i 150% och stressa som ett as.
Fortfort.
Varför inte småstressa lite - under hela dagen?
Jag är en av dem som arbetar bättre med en gnutta stress, men för mycket - det klarar jag inte av.

Jag ska köra båtar imorn igen. Men från första gången transportledaren tog upp onsdag den 21 så sa jag att jag kan INTE jobba över/efter min ordinarie arbetstid.
Så jag får köra några båtar, och de har fortfarande inte hittat någon till kvällsbåtarna, synd för er, för ny har jag visat bakfötterna - JAG KAN SÄGA NEJ!
Wohoooooooo!
På jobbet har vi en whiteboardtavla där vi skriver upp vilka som är lediga, vilka som byter pass/områden etc.
Jag kikade och såg någonting med mitt namn - båtar och Fredag, då skulle tydligen jag skippa lillbilen på fredag om en vecka och köra båtarna istället. Det blir precis samma arbetstider som när jag kör lillbilen, bara att jag kör tungt och typ nada istället. (det där najsiga passet, två båtar på en arbetsdag...)

Skrev jag någonting om sist jag körde det passet? I fredags?
Jag hade så jävla tråkigt efter att vi hade ätit på första båten så jag tog en sväng till tatueraren, kirrade tid och hann med en grossisthämtning. Fy fan vad kul det var att trixxa med både växlar och ta ut svängarna i den tunga lastbilen på söder! (skanstull/medis typ) Lastbilen jag körde är ju typ megalång och jag var nära att välta en lyktstolpe med överhänget, men jag tog ett omtag så gick det finfint =)
Fan vad jag älskar att stoppa upp trafiken när jag kör tungt, fan det går ju inte att göra något annat ju ;)
-Skadeglad-

My point was, jag har tackat ja till så många äckliga båtkörningar att det verkar som om de tar för givet att jag tackar ja nästa gång... Faktum är ju att jag älskar å köra lillfjärtlastbilen.
Men, jag har ju faktiskt en ryggrad, så om jag känner att det blir för mycket så kommer jag inte vara seg på att säga nej. Vi har ju fler inhyrda för fan?

Ibland känns det som att jag är tillbaka på högstadiet med skitsnack, snack bakom ryggen, falskspel etc.
Men det är tydligen vanligt på min arbetsplats. Och jag är faktiskt duktig på att, när jag hör skitsnack som bara är onödigt - går jag därifrån för att inte höra.
Jag skvallrar där det behövs, typ när ena skiftet skulle göra ett busstreck för det andra skiftet men jag tyckte att det började gå för långt, så jag skvallrade till EN på skiftet, FYI så funkade busstrecket för resten av personalen.
Plus att skitsnack som jag för vidare - är bara sånt som kan hjälpa oss att utvecklas, tex att den där nissen ställer skiten på fel ställe - vi kan lära honom att ställa skiten på rätt ställe.
Men jag är för obetydlig för att kunna "säga åt" någon, så jag måste skitsnacka vidare, högre upp för att nåt ska hända.
U get my point?
Ibland när man är inne på terminalen och jobbar så känns det som en lekstuga. Därför är det så jävla skönt att göra min grej framför ratten liksom. Ensam. Utan barnrumpor och snack bakom ryggen.

Helvete, jag har nog skrivit lite för mycket.
Av någon outgrundlig (skriver man så?) anledning så fick jag jättemycket energi idag.
Jag borde gå o lägga mig snart så jag får min skönhetssömn inför imorn ;)
Är nervös, därav energin och all hicka jag haft idag............
Pusshejs.

Visst, hata mig för att jag diggar den här, det gör absolut inget.

Fast man kanske skulle hitta en mix eller nåt...

Jag nämnde tidigare något om att leva i en zombievärld; gå på autospeed; dyl.
Det kan vara min försvarsmekanism. Jag blir sårad och fäller upp en vägg. Gömmer mig bakom jobb, tar åt mig jobb för att inte ha tid över till annat där möjligheten finns att jag blir sårad...

Jag är inte så värst olik andra ändå, jag behöver också rutin i mitt liv. ALLT har fuckat sig de senaste veckorna när jag har hoppat fram och tillbaka i jobbtider.

Ikväll ska jag mysa med mig själv och min anka "Pepto".
Sambon är långt åt helvete ute på landet och jag oooooooooooooorkar inte sätta mig framför ratten och köra flera mil för att vara med honom, eller köra flera mil till Uppsala för att vara med vänner. Näe, för en gångs skull så tänker jag INTE ge efter.
Efter jobbet var jag in till hallunda C och traskade, tog mod till mig och gick in på systembolaget.
Plockade några cidrar som jag inte har smakat innan, köpte dem och två "färdiga" pizzor samt ett flerpack mars-glass. Sen har jag några kiwis ligger i kylen om det inte räcker ;P
Har duschat, satt på mig myskläder, låst ytterdörren med hänglåset och börjar då kvällen med lite musik/datanötande.
Ska nu invänta något bra på tvn och att pizzorna blir klara.

Pusshejs.

Det kändes som att jag grät mest av den unga skaran som var på begravningen...
Så var det säkert inte.
Det var jättefint, fick se en massa fina bilder på Jennifer och chize vilken stor släkt hon hade...
Kan inte låta bli å känna att hon dog pga fästmön.
Hon hoppade säkert framför tåget av flera anledningar, men jag tror att det var fästmön som gjorde att allt kokade över, eller hur man nu ska säga...
Och så pratar prästen gott om henne, hur J räddade hennes liv konkret alltså, tre gånger.
Jävla hycklare, du ska fan inte stå ch säga att hon har gett dig dubbel anledning att leva när du fick henne att ta sitt liv...
Jag kanske är i en sån där "skylla på någon-vemsomhelst - fas", så ta inte mina ord på allvar.
"Tårarna forsade när jag såg på hennes föräldrar och släktingar" sa någon till mig.
Mina tårar rinner så fort jag kommer att tänka på henne, hon hade skrattat om hon sett hur otroligt många det var som kom på begravningen (=
Minnestatueringen(arna) kommer bli great, jag kan inte längta mer efter dem!

Pusshejs.

Ojojoj. Oj alltså.
Näe, jag vet inte vad jag svamlar om...
Känns som att jag går in i en sån där zombie-period snart. Fan jag som trodde att jag blev av med dem när jag flyttade ifrån uppsala?
Hoppas att det bara är jag som är lite slapp.

Ska strax ta hand om tvätten och kanske äta en tredje frukost.
Jag har noll koll på vad klockan är idag, det känns sjukt. Tiden går fruktansvärt sakta.
Men, det som är positivt är ju att jag kommer hem när ungarna har gått o lagt sig ;)
Då kanske jag slipper en massa stök å stoj och kan lägga mig i lugn å ro och smita iväg till jobbet imorn bitti...

Annso tänker: Mitt hår är blött, vafan det regnar ju inte?
Smartskaft, jag har ingenting på plats idag känns det som, jag duschade ju när jag klev upp.
Hur FAN har jag hunnit med det? Och handlat och ätit och tvättat.
Iofs så börjar jag jobba om 1,5h och skippar lunchen, så det är inte så konstigt.
Jag får ju mat på båten idag (;

Kan definitivt rekommendera att lyssna på Blowsight.
De skulle dock ha gjort Pokerface lite saktare...

Pusshejs.

Först så tänker jag skriva om raggarträffar. Eller entusiastbilsträffar.
En vän som jag förknippar med dem dog av sjukdom i vintras.
Jag vill inte gå på några nedrans raggarträffar (den första för året är nu i helgen), för saknaden av honom kommer kännas för stor. Jag hoppas verkligen att det kommer kännas bättre efter att jag gör minnestatueringen.
Jag blev lite små-stum när jag satt häromdagen och kikade igenom mina kontakter i mobilen och såg att jag har både hans och Jennifers mobilnummer kvar...
Det känns så sjukt svårt att radera dem!
Det känns lite som att det är kontakten till att få tillbaka dem i livet, nej jag vet inte...
Och jennifer då, ibland undrar jag: Om hon var stark nog att hoppa framför tåget - då borde väl jag kunna?
"Varför inte liksom."
Plus att nångång har jag fått tanken att kanske söka upp den här tjejen som fick henne att hoppa, och kanske ta hennes liv - men jag är inte sån.
Jag skulle varken kunna ta andras eller mitt eget liv.

Jobb.
Jag funderade på hur mycket jag har arbetat för att få mina jobb.
Vad har jag gjort för att få en anställning.
Det är nog mycket min personlighet, utstrålning, mitt ständiga prat om vad jag vill.
Hade nog mest tur när jag fick körkorten i skolan (=
Tihihi....
Blev nästan erbjuden ett nytt jobb igår faktiskt, köra trucktrailer på stadsgården.
Nissarna skulle luuuuuugnt kicka ut en av de äldre herrarna som snart går i pension för mig.
Men jag tackade nej fort med anledningen att jag vill bli less på servera först :D (som jag inte kommer bli på X antal år? ;)
Vänner har fått jobb genom kontakter, andra för att de har en sådan bra eller speciell utbildning så h*n är eftertraktad på marknaden. Det lär kännas najs ;)
Sen har jag en facebookvän som har skrikit efter ett sommarjobb ända sedan i vintras - PÅ FACEBOOK! Hur jävla många arbetsgivare finns det där?
En vän gick in på ett företag för att fråga om jobb och fick det direkt (=
Svårare än så är det inte.
Jag förstår inte dem som bara sitter och gapar och tror att jobben ska hoppa in i käften.
Om du inte började ditt arbetsliv genom att gapa så kommer det nog inte funka nu heller.
Jag vet att jag satt och frågade runt om folk visste om några arbsgivare sökte folk, MEN jag hade jobb då, plus att jag har jobbat konstant efter det. Och det lustiga är ju att jag har bara fått jobb hos dem jag inte visste sökte folk.
Den ni.
Ptja, inte första bemanningsföretaget då för den arbetsgivaren söker typ jämt nytt folk (=
Träffade faktiskt han som delar den positionen igår när jag levererade till båten Galaxy, han blev lite förvånad och tyckte att jag var överallt (= Sedan frågade han vad jag skulle göra av alla mina pengar som jag tjänar :P
Det fick mig att tänka lite, vad ska jag egentligen göra för pengarna? Varför lägger jag inte dem på bilen så den blir klar fortare? Eller är min undermedvetna plan att de ska gå som handpenning till ett hus och en honda civic type-R ?

...Det kanske inte blev så mycket ämnen "att bli arg på", menmen.

Ah, here's one.
Jag backar till en lucka, står lite för långt bort och har boggin upphissad = lastbilen är jättehög i bak.
Jag tänkte: äsch jag testar! Ska ju bara av med några tompall...
Trycker på knappen som fäller upp läppen och den missar, hamnar dock på en av gummiklossarna och sliter ned den till marken (kloss som ska ta i ifall man backar för fort in i kajen).
En av trucknissarna står och garvar åt mig.
Jag blev lite upprörd men visade inget, utan gick ut och backade om.
När jag kommer in och kliver in på kontoret så är det imma på mina glasögon (kallt ute i terminalen och varmt i kontoret... Ni fattar...)
Där sitter samma nisse och två till. De vänder sig om, jag säger att jag far iväg och vars jag far.
De skrattar och säger något i stil med: ja om jag kunde se dig  HAHAHAHAHA.....
Det var droppen! Jag antog att de hörde mig och gick ut, råkade slänga lite i dörrarna, men vad gör det, folk brukar slänga i dem....
När jag hade lugnat ner mig slänger jag iväg ett sms till ena nissen där det stor ungefär såhär: Jag är ingen slagpåse som ni verkar tro!

Då är frågan, var det jag som överreagerade/är paranoid, eller grabbarna som var elaka?

1, det är inte kul när någon står å garvar åt en när man råkar ha sönder lastbilen.
2, vi är flera som brukar ha imma på glasögonen, varför garvar grabbarna åt just MIG å inte de andra?
Just då kände jag: ska jag verkligen behöva bära linser när jag är sjuk å bli blind för att de inte ska hånskratta åt mig? Bara för att de inte behöver besväras med synfel och kallas för glasögonorm?

Note to self, åk inte över 50km/h med takluckan öppen när man sitter i baksätet på crxen.......
Man blir förkyld.

Jag känner att det är dags för frukost.
Ska kika på stan efter tatuerare idag.
Pusshejs.

NU är jag så jävla arg så att jag mår illa!
Nej, inte direkt, jag överdrev lite.
Men arg, det är jag litegrann.
Och huvudvärken plus massa glass har gjort att jag mår lite taskigt i magen.
Återigen blev jag dissad. I sista sekunden typ.
Vad är det jag gör som folk gärna väljer bort jämte annat?
Det känns som att ALLTING jag planerar, blir jag dissad på.
Skitsamma hur länge man har planerat det, som nu har vi planerat i över en månad. Nissen vill hellre kolla på töntar som jagar en liten boll, töntar som är för dumma för att pricka rätt.
Hellre kolla på det än å göra något som vi har planerat i över en månad!
AAAAAARGHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!

Jämt, jämt JÄMT när jag planerar något med någon så hoppar de av, mina så kallade vänner.
Tänk om jag för en gångs skull INTE vill göra saker spontant?

Fast den här gången kanske var en engångsföreteelse. För det var första gången nissen dissade mig.
Fan, jag som har längtat i en evighet. Nejnej.

Sen bad jag om å få följa med på drifting + race med min pojkvän, och blev peppad inför det.
Då blir jag erbjuden att jobba istället. Varför skulle jag tacka nej typ?
Det finns risk att jag får gå på att jobba 6dagar/v igen för min arbetsgivare hittar ingen ersättare...

Back to the subject.
Alltså gång på gång väljer folk att göra annat istället för att umgås med mig.
Vad gör jag för fel? Vad hittar jag på för tråkiga saker som ingen vill med på?
När jag ändå är igång så kan jag ju slänga in att jag hatar att folk säger att de ska ringa, men inte gör det sen.
Fast det är väl en ganska vanlig företeelse.

Nej, nu har jag sagt mitt.
Upp om 7 timmar då...........
Pusshejs.

Efter att jag postat förra inlägget ang min pojkvän/sambo så kikade jag på klockan och insåg att hn fortfarande var kvar på jobbet -> han satt troligtvis på msn och det är ju ett ganska bra sett att säga saker utan att behöva skrika.
Och ganska neutralt. Alltså ävern fast man blir arg över nåt man tar upp så behöver man inte visa det utan kan kontrollerat säga/skriva det istället.
Goodie.
Jag loggade in, började prata, han var tvungen att jobba en sväng men tyckte att jag kunde fortsätta skriva så svarade han när han hade tid lite senare.
Jag vräkte ur mig typ allt.

Hans enda försvar till att jag skulle bo kvar var att han älskar mig å VILL ha mig här?
Hum, jag frågade typ varför jag inte borde flytta ifrån honom.
Jag vet inte, jag tror att jag ville ha något mer, att ta på, som svar.
Typ jag vill att du bor kvar för att jag älskar maten du lagar? xD
Stämmer nog inte riktigt, men jaja.
Och ju mer jag tänker på det så inser jag att det här absolut inte är något att diskutera med världen.
Det är helt mellan mig och min pojkvän.

Och hur kan jag vara så idiotisk som ens tvekar en sekund?
Fast vi har lite svårt att kommunicera, ochdå blir det ju problems.
Men det är ingen återvändsgränd, bara ett litet fartgupp ^^
Dock skulle en större lägenhet underlätta.



I eat motherfuckers alive...
My life was always shit and I don't think I need this anymore...

Pusshejs.

Somnade inte förrens vid 2 inatt för att min underbara pojkvän somnar inte utan tvn på, plus att han somnar FRAMFÖR tvn, alltså får jag ligga i sängen helt ensam och bli störd av ljud och orolig över honom. Orolig över att jag kommer vakna, om jag somnar, när han kommer å lägger sig bredvid mig.
Men... Hela veckan har jag fått sova ensam.
Jag ska inte säga att det inte är mitt fel. För jag har ingen aning om vad som händer.
Funderade lite på om jag skulle göra samma sak mot honom, fast jag har slutat med att sjunka så lågt som att göra samma sak som de som sårar mig...
Deep fucking shit.
Jag har börjat fundera på om vi kanske inte ska vara sambos, och jag kanske behöver bo själv. Liksom ta hand om tvätt, matlagning, städ själv. Inte för vårat förhållandes skull, utan för min egen.
Fast jag vill inte vara ifrån min pojkvän. Nej jag vill inte flytta ifrån honom.

På nåt jävla vänster så känns det som att jag är tillbaka i gamla, dåliga ovanor.
Det måste vara värmen.
Eller sambofällan.
Jag kanske helt enkelt är en ensamvarg, ingen förhållandemänniska.
Eller så är det mitt dåliga tänk som har kommit tillbaka.

"Sallad är ju väldigt fräscht och gott."
-NÄHÄÄÄÄ?!?!?!?!?! Hörde meningen på tv just och garvade nästan sönder >_<

Back to topic.
Å andra sidan så är jag nog ingen ensamvarg när det gäller boende, jag är för paranoid för det. Jag skulle nog inte klara av att bo helt ensam.
Men hur fan får man ur någon information ur en envis djävel?
Hur kan jag få honom att berätta, förklara vad som är fel, vad som har hänt?
Utan att muta med red bull, färdigbredda mackor, vafan ska jag hjälpa honom att gå på toa och borsta tänder härnäst?
Nej, så ska det inte behöva gå till!

Det här är nog egentligen något jag borde grubbla på själv eller med en vän, inte dela med mig till hela världen.
Men why not? Jag är annso, det löser sig. Vi löser det. Det kommer bli bra.

Pusshejs.