Ichtyostega

Först så tänker jag skriva om raggarträffar. Eller entusiastbilsträffar.
En vän som jag förknippar med dem dog av sjukdom i vintras.
Jag vill inte gå på några nedrans raggarträffar (den första för året är nu i helgen), för saknaden av honom kommer kännas för stor. Jag hoppas verkligen att det kommer kännas bättre efter att jag gör minnestatueringen.
Jag blev lite små-stum när jag satt häromdagen och kikade igenom mina kontakter i mobilen och såg att jag har både hans och Jennifers mobilnummer kvar...
Det känns så sjukt svårt att radera dem!
Det känns lite som att det är kontakten till att få tillbaka dem i livet, nej jag vet inte...
Och jennifer då, ibland undrar jag: Om hon var stark nog att hoppa framför tåget - då borde väl jag kunna?
"Varför inte liksom."
Plus att nångång har jag fått tanken att kanske söka upp den här tjejen som fick henne att hoppa, och kanske ta hennes liv - men jag är inte sån.
Jag skulle varken kunna ta andras eller mitt eget liv.

Jobb.
Jag funderade på hur mycket jag har arbetat för att få mina jobb.
Vad har jag gjort för att få en anställning.
Det är nog mycket min personlighet, utstrålning, mitt ständiga prat om vad jag vill.
Hade nog mest tur när jag fick körkorten i skolan (=
Tihihi....
Blev nästan erbjuden ett nytt jobb igår faktiskt, köra trucktrailer på stadsgården.
Nissarna skulle luuuuuugnt kicka ut en av de äldre herrarna som snart går i pension för mig.
Men jag tackade nej fort med anledningen att jag vill bli less på servera först :D (som jag inte kommer bli på X antal år? ;)
Vänner har fått jobb genom kontakter, andra för att de har en sådan bra eller speciell utbildning så h*n är eftertraktad på marknaden. Det lär kännas najs ;)
Sen har jag en facebookvän som har skrikit efter ett sommarjobb ända sedan i vintras - PÅ FACEBOOK! Hur jävla många arbetsgivare finns det där?
En vän gick in på ett företag för att fråga om jobb och fick det direkt (=
Svårare än så är det inte.
Jag förstår inte dem som bara sitter och gapar och tror att jobben ska hoppa in i käften.
Om du inte började ditt arbetsliv genom att gapa så kommer det nog inte funka nu heller.
Jag vet att jag satt och frågade runt om folk visste om några arbsgivare sökte folk, MEN jag hade jobb då, plus att jag har jobbat konstant efter det. Och det lustiga är ju att jag har bara fått jobb hos dem jag inte visste sökte folk.
Den ni.
Ptja, inte första bemanningsföretaget då för den arbetsgivaren söker typ jämt nytt folk (=
Träffade faktiskt han som delar den positionen igår när jag levererade till båten Galaxy, han blev lite förvånad och tyckte att jag var överallt (= Sedan frågade han vad jag skulle göra av alla mina pengar som jag tjänar :P
Det fick mig att tänka lite, vad ska jag egentligen göra för pengarna? Varför lägger jag inte dem på bilen så den blir klar fortare? Eller är min undermedvetna plan att de ska gå som handpenning till ett hus och en honda civic type-R ?

...Det kanske inte blev så mycket ämnen "att bli arg på", menmen.

Ah, here's one.
Jag backar till en lucka, står lite för långt bort och har boggin upphissad = lastbilen är jättehög i bak.
Jag tänkte: äsch jag testar! Ska ju bara av med några tompall...
Trycker på knappen som fäller upp läppen och den missar, hamnar dock på en av gummiklossarna och sliter ned den till marken (kloss som ska ta i ifall man backar för fort in i kajen).
En av trucknissarna står och garvar åt mig.
Jag blev lite upprörd men visade inget, utan gick ut och backade om.
När jag kommer in och kliver in på kontoret så är det imma på mina glasögon (kallt ute i terminalen och varmt i kontoret... Ni fattar...)
Där sitter samma nisse och två till. De vänder sig om, jag säger att jag far iväg och vars jag far.
De skrattar och säger något i stil med: ja om jag kunde se dig  HAHAHAHAHA.....
Det var droppen! Jag antog att de hörde mig och gick ut, råkade slänga lite i dörrarna, men vad gör det, folk brukar slänga i dem....
När jag hade lugnat ner mig slänger jag iväg ett sms till ena nissen där det stor ungefär såhär: Jag är ingen slagpåse som ni verkar tro!

Då är frågan, var det jag som överreagerade/är paranoid, eller grabbarna som var elaka?

1, det är inte kul när någon står å garvar åt en när man råkar ha sönder lastbilen.
2, vi är flera som brukar ha imma på glasögonen, varför garvar grabbarna åt just MIG å inte de andra?
Just då kände jag: ska jag verkligen behöva bära linser när jag är sjuk å bli blind för att de inte ska hånskratta åt mig? Bara för att de inte behöver besväras med synfel och kallas för glasögonorm?

Note to self, åk inte över 50km/h med takluckan öppen när man sitter i baksätet på crxen.......
Man blir förkyld.

Jag känner att det är dags för frukost.
Ska kika på stan efter tatuerare idag.
Pusshejs.