Ichtyostega

Det kändes som att jag grät mest av den unga skaran som var på begravningen...
Så var det säkert inte.
Det var jättefint, fick se en massa fina bilder på Jennifer och chize vilken stor släkt hon hade...
Kan inte låta bli å känna att hon dog pga fästmön.
Hon hoppade säkert framför tåget av flera anledningar, men jag tror att det var fästmön som gjorde att allt kokade över, eller hur man nu ska säga...
Och så pratar prästen gott om henne, hur J räddade hennes liv konkret alltså, tre gånger.
Jävla hycklare, du ska fan inte stå ch säga att hon har gett dig dubbel anledning att leva när du fick henne att ta sitt liv...
Jag kanske är i en sån där "skylla på någon-vemsomhelst - fas", så ta inte mina ord på allvar.
"Tårarna forsade när jag såg på hennes föräldrar och släktingar" sa någon till mig.
Mina tårar rinner så fort jag kommer att tänka på henne, hon hade skrattat om hon sett hur otroligt många det var som kom på begravningen (=
Minnestatueringen(arna) kommer bli great, jag kan inte längta mer efter dem!

Pusshejs.