Ichtyostega

Efter att jag postat förra inlägget ang min pojkvän/sambo så kikade jag på klockan och insåg att hn fortfarande var kvar på jobbet -> han satt troligtvis på msn och det är ju ett ganska bra sett att säga saker utan att behöva skrika.
Och ganska neutralt. Alltså ävern fast man blir arg över nåt man tar upp så behöver man inte visa det utan kan kontrollerat säga/skriva det istället.
Goodie.
Jag loggade in, började prata, han var tvungen att jobba en sväng men tyckte att jag kunde fortsätta skriva så svarade han när han hade tid lite senare.
Jag vräkte ur mig typ allt.

Hans enda försvar till att jag skulle bo kvar var att han älskar mig å VILL ha mig här?
Hum, jag frågade typ varför jag inte borde flytta ifrån honom.
Jag vet inte, jag tror att jag ville ha något mer, att ta på, som svar.
Typ jag vill att du bor kvar för att jag älskar maten du lagar? xD
Stämmer nog inte riktigt, men jaja.
Och ju mer jag tänker på det så inser jag att det här absolut inte är något att diskutera med världen.
Det är helt mellan mig och min pojkvän.

Och hur kan jag vara så idiotisk som ens tvekar en sekund?
Fast vi har lite svårt att kommunicera, ochdå blir det ju problems.
Men det är ingen återvändsgränd, bara ett litet fartgupp ^^
Dock skulle en större lägenhet underlätta.



I eat motherfuckers alive...
My life was always shit and I don't think I need this anymore...

Pusshejs.