Ichtyostega

En arbetskamrat satt med sin I-fån idag och hittade en "kul app", om man skrev in ett regnummer kunde man få fram ägaren på bilen. Okej, visst.
Det fick mig att tänka på BMW-stalkern som åkte bredvid/bakom/framför mig på motorvägen och tog mitt regnummer, sen hittade mitt mobilnummer och brjade smsa.
Jag tyckte att det var riktigt creepy. Men när jag tänker efter så är det ju inte svårt alls. Uppgifterna finns ju publikt och det är inte direkt svårt att komma på vart och hur man ska göra.
Så vad ävar det som var creepy med det?
Kanske bara grejen att han faktiskt började smsa med mig...
Fast att en person är så villig att ha kontakt med någon bara genom att se bilen!
Är ju lite creepy, eller är jag ensam om att tycka det?
Mitt resonemang säger att det inte är läskigt, men jag tycker att det är det.
Stockholmare är lite småläskiga.

Fetma. Jag undrar verkligen hur tankarna lyder i en fet människas hjärna.
Alltså riktigt fetma-fet. Så fet att man har problem.
Såg på good luck chuck för några dagar sedan och tänkte på att den feta, finniga damen fick sin fästman tillslut.
Man kan inte känna sig hälsosam? Eller? Vissa kanske tänker: det går inte att göra något åt, så jag gör det bästa av situationen = accepterar det.
Det är ju awesome om man tänker så!
Men det måste ju finnas de som ångrar sig, vill bli smal, vad och när gick det överstyr? Undrar jag...
Jag kanske funderar på det mest för att jag inte vill hamna där.
Jag är tjej och vi tjejer har oftast komplex för våran kropp.
På sista tiden har jag dels märkt att jag blivit lite runt om mittenpartiet =)
Men även fått bekräftelse av män att det är snyggt/sexigt.
Mitt komplex skulle väl vara mina lår. Och hur min mage ser ut när jag sitter ned.
Men, tydligen är det sexigt med lite mulligare lår och de flestas magar ser väl likadana ut som min när man sitter ned.
Min vikt är strax över 60kg, det skulle jag säga är normalt för min ålder.
Så jag är nog påväg att acceptera min kropp, MEN jag ska försöka så gott jag kan att det inte går "överstyr".
Finns det någonting som heter fetma-fobi? Isåfall är jag nog ganska nära att ha det...
I slutändan så tycker jag faktiskt att det bara är min partner som ska tycka om mig och min kropp, så jag ska inte göra någonting för nån annan än honom.

Gadd.
Jag gjorde nyss två minnestatueringar, för två bortkomna vänner.
Under det senaste året har 4 underbara människor gått bort i min närhet.
Från att jag aldrig har mist någon alls i mitt liv, förutom så längesedan att jag inte minns det, typ farmor.
Till att fyra människor, under ett år. Det är helt sjukt.
Min mamma sa: så du kommer ha benen fyllda med minnestatueringar när du blir gammal?
Vem vet, och vad gör det isåfall?
Men varför tatuerade jag då inte in alla 4 som har gått bort?
Jag var inte lika nära två av dem, hade lättare att komma över dem.
Jag beklagar deras nära enormt.
Men dessa två som jag tatuerade in, J och B, jag kände att jag inte kunde släppa loss, inte göra som innan när de levde.
För att göra saken okomplicerad: jag kände att jag varken kunde dricka alkohol eller umgås med raggare/gå på bilträffar.
Ni vet ju hur jag kände inför midsommar tillex.
Visst, jag kan dricka alkohol. Men jag kan inte släppa loss. Så jag kunde lika gärna ha druckit läsk typ.
Alkohol och bilträffar har en stor betydelse för mig.

Inser nu att den där texten låter riktigt dum som jag precis skrev.
Men jag är inte bra på att förklara hur jag känner, jag gör så gott jag kan.

Få se nu, var det något mer klurigt jag tänkte på häromdagen?
Njae, det märks isåfall.

Jag är inte sugen på att skaffa barn. Men det är ju inget nytt.
Känns som att den lilla gnuttan i mig som säger att jag vill skaffa barn, finns där bara för att jag vill se hur det är, testa något annorlunda :P

Appropå att testa något annorlunda så ska jag laga lite mat, pepparsås och kyckling ska jag försöka mig på.

Pusshejs.