Ichtyostega

Jag satte mig här idag med tanken: Jag ska bara betala räkningarna, kolla facebook jävligt snabbt sen bums i sängen! Innan klockan sex!

vad är klockan nu? över halv åtta....

Pinsamt, annso, pinsamt.

Men, jag blev tagen av ett starkt ämne, och det är ett bra skäl.

Sommaren 2010 tog en nära släkting självmord. Creds till henne för att hon hoppade framför tåget, hon var stark, den bästa av dem alla!

Men det fanns saker som även hon inte kunde påverka.

... Jag såg en länk med en bild och ett namn på en av männen som gjorde det ingen kvinna vill vara med om, det som startade J's störtlopp.

Nörd som jag är så googlade jag hans namn, fick upp en tråd på hemsidan Flashback - tack geeks för den tråden med över 50 sidor!

Jag läste och läste och läste tills det blev allt för mycket offtopic. Folk som kände honom hade skrivit, folk som kände henne hade skrivit, folk som är bättre än jag på att tolka straff och dom och grejer hade skrivit.

Jag kikade på länkar och RIP-filmer etc.

Ett par timmar med konstant magont kan man säga.

Minst 10 gånger har jag kavlat upp mitt vänstra byxben och stirrat på tatueringen, malteserkorset och hennes initialer - tänkt på betydelsen och fått kraft att fortsätta läsa igenom allt elakt och frustrerande material.

Jag... ja... Jag är så... Ordlös... Jag är så stum... Inte en enda tår har jag fällt. Jag hoppas verkligen att hon har det awesome där uppe och vakar över oss.

Åh, ibland känner jag att jag också vill vara lika stark som henne.

Jävla skitunge!

Om ni är intresserade:http://imageshack.us/photo/my-images/263/granitvestet.jpg/

---

Det jag hade planerat att skriv idag var om mitt humör när jag har mens.

Haha.

Idag råkade jag glömma bort att blinka när jag skulle ut ur en rondell. Jag var helt inne i att planera färdvägen i mitt egen huvud, jag visste ju vars jag skulle men vänsterhanden hängde liksom inte med, för jag trodde väl att den också visste hur den skulle manövrera när hjärnan visste vilken väg jag skulle ta. Haha...

Nä, ingen bra bortförklaring där :P

I alla fall.

Det gick lugnt, ingen verkade varken bli upprörd eller komma till skada.

Efteråt, när jag insåg vad jag hade glömt, blev jag arg, ledsen, besviken och ångerfull.

ALLT PÅ EN GÅNG!

För en liten SKITSAK!

Efteråt så skrattade jag åt mig själv, för jag hade betett och kännt mig så.

Fan va löjligt!

Ska jag behöva ha diskussioner med mig själv varje gång jag har mens? Behöva ha någon som kritiserar samt uppmuntrar mig?

När alla i själva verket är Jag som pratar med mig själv?

HAHAHAHHAHAHAHHAA........

Varje jävla gång jag har mens.

Baaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhh, nu är klockan närmare nio och jag sitter fortfarande framför datorn!

WHY WHY WHY WHY????

Jag kommer drömma mardrömmar inatt, jag lovar!

By the way, angående jobbsituationen - jag kommer nog få som jag vill =))

Kanske inte inom det närmsta halvåret, men kanske 1-3 år ;)

Jag bad faktiskt chefen att inte avslöja för mycket. Dels för att jag pratar gärna och förstorar saker. Sen så vill jag inte ha för stora förhoppningar.

Ni vet ju att jag använder uttrycket "Shit happens!" GANSKA ofta :P

pfffffffffffffffffffffffft. pusshejs.