Ichtyostega

Saker som behövde göras; bli gjorda - kunde jag lämna åt sidan för att tänka konstiga och ologiska tankar. Tankar som dyker upp från tomma intet.

Mina tankar är som associationer. Det går så fort att jag knappt hinner uppfatta själv.

Jag tänker tusen tankar på en gång. (Det borde ni ju ha märkt av mina blogginlägg, hur jag byter ämne fort och ofta...)

Tänkte.

Igår tog jag mitt piller ganska sent, runt tjugotiden på kvällen.

Det ska "gå ur kroppen" efter ca 12 timmar, det märkte jag idag.

Jag sitter i lastbilen, har full koncentration på arbetet. Sakta men säkert dyker de underliga tankarna upp som ett virus infekterar en dator...

Sen sitter jag där, med för många tankar i skallen.

Att jag ser ett ansikte som jag känner igen, att jag ser en människa som jag vet förnamnet på - gör mig glad och jag får fram ett djävla leende. Då får jag ett leende tillbaka och kanske en hälsningsfras följt av lite kallprat.

Detta gör att jag får ett ännu större leende på läpparna när jag ser en till som jag känner igen.

Bra cirkel.

Bra cirkel att bryta de knäppa tankarna med.

Att ett litet pillerfan kan göra detta med mig?

Att ett piller kan rada upp alla mina tankar och sortera ut vilka som är nödvändiga och vilka som inte är - som inte behöver tänkas.

Som kan få fram de här sakerna som BEHÖVER göras, och får mig att GÖRA dem!

Jag har en liten minimaskin som sitter med trådar som en marionettdocka i min hjärna!

Woopwoop!

Att ett piller, vitt och litet. Mindre än mina minsta naglar, kan få mig så pass fokuserad att jag klarar av saker som jag klarade av senast i skolan.

Det får mig att tänka.

Alltså tänka på vad som har hänt med mig sedan skoltiden.

Jag är inte den jag var då.

Det är tack vare det här viruset som har infekterat min hjärna (hahaha).

I skolan var jag fokuserad, ville lära mig saker, kunde ta in nya saker, suktade efter information som en svamp, jag klarade av att lyssna på när folk pratade, jag kunde fokusera på vad de hade att säga till mig.

Nu kan jag bara fokusera på när någon pratar när jag är i en folkmassa - jag lyssnar på alla samtidigt!

Nu känner jag inget sug alls efter att lära mig saker.

Eller, jag vill ju självklart lära mig nya saker, men jag kan liksom inte. Jag känner att mitt fokus aldrig är där det bör vara.

I texten när jag försöker läsa en tidning, på en människas röst när han/hon försöker prata med mig, på bollen när jag spelar ett flipperspel.....

You get the point?

Haha, nu kom sambon hem febrig med snälla-tyck-synd-om-mig-minen, så jag tappade tråden...

Pusshejs.