Ichtyostega

Ni har ju hört talas om ordspråket "Tur i spel - otur i kärlek" Eller åt andra hållet.

Finns det inget ordspråk som lyder såhär "Tur i arbete - otur i privatliv"?

Isåfall stämmer det jävligt bra in på mig.


Jag vill skriva av mig om detta, mina arbetsgivare sätter sjukt stor press på mig genom å säga att de hör från alla håll och kanter att jag är bra, jag är framåt, jag är duktig. De lägger mer ansvar på mig än jag nånsin har kunnat drömma om. Trots att jag bara är 20 år så tänker de ge mig rollen som upplärare, handledare, coach typ. Om ett tag iaf. Inte just nu.
Jag har precis pratat ut med min närmsta chef och förklarat att jag är sjukt osäker på mig själv "första gången", men när jag väl har klarat av skiten så är jag såååå självsäker. Jag sa att han skulle vänta sig att jag ringer på måndag och störtbölar i telefonen. Det är ju inte första gången om man säger så...
Alltså varför kan jag inte bara ta åt mig komplimangerna och hitta den där säkra känslan?!?!

På Servera fick jag två (2) dagar på mig att lära mig ett helt distrikt kan man säga.
Nu på posten får jag också två (2)! Dagar på mig att lära mig ett distrikt.
När alla andra får TVÅ VECKOR!
Är det för att jag har sämst timing eller för att jag helt enkelt är SÅ pass bra?
Det är sjukt.
Det är som att de vill att jag ska gå in i väggen.
Bara för att jag klarar av det just nu.

De nya arbetskollegorna tyckte att jag var dum i huvudet som ville köra paketbil när jag kunde kört tung lastbil eller grävmaskin.
Tough shit, det är inte så jävla lätt idag. Och jag känner faktiskt för att börja lågt och jobba mig upp. Det har ju gått åt helvete hittils!

Haha idag är det jävligt synd om mig så jag ska sätta mig med lite hallon-saltlakrits-glass och vänta på att min tvättid börjar.
:P

Pusshejs.