Ichtyostega

Sa jag att min morbror gick bort för ett par veckor sedan?
Alltså jag vet inte riktigt hur jag känner om den saken, för jag kände honom inte.
Inte mer än hans namn och något flyktigt om att han hade barn. Och han var ett fyllo.
Han hade väl tagit ett glas för mycket och frös ute. I kylan.
Det måste vara ett hemskt sett att dö på.
Under hela min uppväxt så har han ringt hem till oss när han har varit på lyset, ALDRIG nykter, och pratat med mig och frågat hur gammal jag var och tyckt att tiden gått så fort blablabla.
Tillslut orkade jag inte prata med honom så jag gav telefonen till mamma, jag minns att de samtalen avslutade hon nästan jämt i garaget, och de blev långa samtal.
Är det där jag har fått min fyllo-fobi ifrån?
Är det där jag har fått "svårt att prata i telefon" ifrån?
Det sägs att det är sjukt svårt att prata med mig i telefonen...

Ni vet ju att jag ogillar fyllskallar.
Tanken på att ha fyllon i min släkt får mig att må illa.
Tänk om jag blir likadan?
Nej då hade jag nog redan hunnit ta livet av mig. Hellre det än att gå runt och vara misslyckad...

Jag somnade en stund efter förra inlägget.
Jag svettades och grät i sömnen, när jag vaknade vid åtta-snåret så vågade jag inte somna om.
Har zappat på tvn i hopp om att min sambo ska vara snäll och gå hem tidigt från jobbet för att umgås med mig. Men klockan är tio och jag hörde precis hans bil brumma där ute, så han har inte gått hem tidigt från jobbet. =(
Varför kan han inte vara tankeläsare? =(

Pusshejs.