Ichtyostega

Jag är nog en uppmärksamhetstörstare.
What to do about it?
Är det så fel egentligen? Så länge det inte går till överdrift... *tänker på coola grabbarna i sjätte klass typ*
Det är nog därför det klaffar så bra för mig med Daniel, han ger mig den uppmärksamhet jag behöver.
Och därför det funkar så bra för oss att bo tillsammans.

Jag blir fortfarande små-lätt grinig. Men skillnaden är att jag kan kontrollera det bättre nu.
När jag var yngre så lät jag det gå ut över allt och alla.
Nu kan jag känna på att det är påväg och antingen göra nåt åt det eller sticka iväg för att inte skada andra.

Tror att jag blir grinig för att jag inte får den uppmärksamhet som jag vill ha.
Hur får man bort den känslan? Hur avvänjer man sig från uppmärksamhet? Det är ju inte direkt ett beroende...

Driftingen var awesome.
Jag vart riktigt sugen på att köra lite med min honda, inte drift men konbana, alltså en bana som går typ sick-sack. Jag har rätt bra väghållning i min bebis =)))
Vill ha tidtagning dock å det hade vi inte.
På slutet vart det mycket trassel med bilarna, mycket däck-skiftning.
Jag var inte ensam flickvän till förare, det var två tjejer till i ungefär min ålder, vi vart bundis direkt! Asnajs.
Fast alla vart vi nog lite sega på slutet och några ville köra ett par repor till, såhär lät det:
"Vi har ju ett par uppsättningar däck kvar vi måste göra slut på fan!"
"Det är ju synd att slänga däck med så mycket gummi kvar, så lika bra att vi gör slut på dem helt innan de slängs!"
Ptja...
Jag stod inte ut med myggen så jag tog mitt pick och pack å stack hem.
Jag for precis innan köerna, kikade i backspegeln i en uppförsbacke och såg alla bilar ligga tätt bakom varandra å tänkte YES, vilken tur jag har! ;P

Är sjukt sugen på att experimentera lite med mat.
Köttfärsfyllda paprikor har man ju hört, men jag är sugen på tonfisk.
Tonfisk/bönfyllda paprikor?
Eller kanske gå och ta en pizza.....

Aja. Det blir nog något i magen tillslut.
Pusshejs.