Dödsfall

Ännu ett detta år.
Ännu ett liv som någon däruppe har hämtat.
Mina föräldrar sätter upp dödsannonser av de som har varit vänner/släkt på en tavla i deras kök.
Det sitter riktigt många där nu, varav 7?!? som har somnat in BARA under 2010!
Det är helt sjukt!
Inte en jävel som går å dör på hela min livstid å sen hela 7 st som man känner!

Mina arbetskamrater är underbara när en sån här sak händer.
Jag berättade för två st och resten verkade veta, fast ville inte gå nära samtalsämnet, så de lät mig ifred, typ. Fast jag tror inte att de visste.
Transportledarn som jag berättade för sa att han skulle be att hyra in nån annan snubbe om det kom nåt express, för jag bad att inte få köra ngn lastbil å bara vara inne på terminalen.
Pga personliga skäl.
Det låter väl som en ganska solklart "dödsfall"-förklaring?
Äsch.
Den andra som jag berättade för, såg verkligen mig.
Han som är som en extra bror, han som snart känner mig utantill.
Det är skönt att ha en sån vän när det väl gäller.

Av nån konstig anledning så bar jag smink på jobbet idag, bara lite concealer å foundation runt ögonen och lite mascara. Därför gick det inte att gråta så mycket.
Men så fort jag skulle plocka fram en bur som var helt fylld så fällde jag en tår därbakom så ingen såg (=

Imorn kommer ungarna hit, då blir det fart å fläkt.

Pusshejs.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0