Ichtyostega

Jag är nog lite arrogant-nonchalant-diskret, nej jag vet inte hur jag ska beskriva det...
Jag är väldigt tyst och begrundande.
Kikar läget.

Folk har på senaste tiden sagt till mig att jag är enbra person, en som man vill prata med, en som man vill lära känna, en sån man vill berätta sina djupaste hemlisar för ;)
Näärå, men jag har fått höra att jag är lätt att prata med, så man säger tydligen gärna för mycket. xD
Jag skulle inte vilja träffa mig själv, jag skulle nog tycka att jag var en riktig bitch.

Hur blev jag som jag är?
Vad gjorde jag för att hamna här idag?
Jag dissar allahelgona. Jag satt och glodde i fönstret från bilen når vi körde förbi kyrkogården.
Det är för jobbigt.
Jag vill inte tänka på att mina vänner ligger i jorden, jag vill tänka att de simmar och flyger högt upp i luften och har det jättemysigt däruppe.
Det känns jättefånigt, och läskigt att veta att en av mina familjemedlemmar kan somna in när som helst. Det hemska är att de andra familjemedlemmarna nästan slår vad om när det händer, liksom går och väntar på att han ska dö.

Så, hur blev jag som jag är idag?
Vad gjorde jag för att jag ska ha dessa tankar idag?
När blev jag till mig?

Det blir en lugn helg för mig och D. Hoppas att det går nån bra rulle på tv ikväll och vi kanske snaskar i oss lite glass.
Jag är nog extramt arbetsskadad, för det känns som söndag idag. Jag får den där känslan som säger: Neeeeeeeeej inte upp tidigt imorn!!!
Känslan kommer gång på gång...



Pusshejs.