Ichtyostega

Har jag förklarat nå bra varför jag gillar att bo i Sthlm och slippa Muppsala?
I'd like to cut it all off, sotospeak.
Det finns nog inget bra sätt att förklara heller. Jag är nog ingen Uppsalabo.
Förortsstadsbo till huvudstaden.
Den där meningen "I'd like to cut it all off" kommer jämt å ständigt upp i huvudet på mig när jag tänker på Uppsala.
Jag får nästan ont i magen när jag funderar på om det finns någonting som jag vill ha kvar därifrån.
Visst, visst, minnen och sånt.
Men bra minnen kan även vara dåliga minnen.

Jag vill vara världsbäst på allt.
Kunna vara på flera platser samtidigt.
Men jag vill även vara osynlig.

"Har du några vänner här då? Hur skaffar du nya vänner?"
"Nej, jag klarar mig utan."
Måste alla vara så jäkla vuxna jämt?
Måste man jämt vara omringad av ens vänner?
Kallar man någon som man vet namnet på och har dens mobilnummer, för vän?
Eller kallar man bara de personer som man har tätt inpå livet, för vänner?

---

Idag har det blivit en sjujäklars mycket körande.
Tung lastbil, min räser och D's automatare.
Jag är såååååå slut i benen och har snart varit uppe i ett dygn på BARA en monster! (en halvliter energidryck.)
D är ute på landet å jag har verkligen inte lust att gå å lägga mig själv i sängen.

Jag och ett gäng kompisar var upp till Gävle på cruisingen idagju.
Träffade en klasskompis från gymnasiet där, han har betytt otroligt mycket för mig, fast det kanske inte verkar så. (Har också flyttat till Sthlm.) Vi har inte setts sen studenten och jag fick en kram av honom. Wow säger jag bara. Det kändes grymt bra. Jag måste ha gjort något bra under de tre åren iallafall.
Alltså det kändes bra som i att få en bekräftelse.


Nu jävlar måste jag gå o lägga mig, får glo på barnprogram eller vad som nu går på tv tills jag somnar.
Pusshejs.

P.s, jag kanske ändrar mig i framtiden. Jag kanske kommer tycka att mitt sista år i Muppsala är värt att ha kvar.