Ichtyostega

Jag ger upp.
Vem fan tror att jag ska orka gymma + jobba en dag när man vaknar pisstidigt av barnen?
Nej, jag hoppar över gymmet och kör lite extra imorn istället.
Klockan är en bit över elva och jag har redan ont i huvudet.
Pojkvännen drog med ungarna till deras mamma för en timme sedan.
Det kommer gå åt helvete på jobbet idag, eller nåt.
Å ingen som säger sunshine till mig heller.
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Jag känner för en liten period där jag är arg, frustrerad, går på tå.
Pallar inte vara mjukis längre.

Jag är snart tjugo och ändrar fortfarande personlighet?!? och stil jämt.
Personlighet vet jag inte, men det känns så.
Är jag ensam?
Eller är jag lika vidrg som de där som kallades för mina vänner?
Jag vill aldrig bli som dem.
Man blir som man umgås?

Varje vecka är en ny start på livet.
Slutet på varje vecka hamnar jag i samma gamla mönster.
Vilken jävla looser jag är!



Pusshejs.