Ichtyostega

M, jag vet det är helt sjukt.
Men det är så jag känner för min bil.
Hon är faktiskt lite mer än bara en bil, en skrothög.

För:

Imorse när jag skulle hem från jobbet var jag tvungen att flytta lite på min bil (pga parkeringsregler). Honkade på henne på v40in (mammas volvo), och vi rullade lite lätt till en annan parkering.
Jag testade att starta henne, hon var PÅVÄG!
Men jag funderade på hur jag skulle ta hem 2 bilar och batteriet var urdåligt, så jag släppte skiten, låste och åkte hem igen i mammas bil.

Och nyss, var jag och pappa dit för att starta med batteri och lite startgas. Gick inge vidare alls, INGEN respons what so ever.
=(
Vi tog vår första mil på en bogseringslina :)))
Spännande.
Jag och pappa städade undan i vårt garage lite snabbt och sen skulle jag "köra på startmotorn" in i garaget.
Det är en liten uppfart och isbacke, så vi funderade inte ens på att putta upp henne.
DÅ VAR HON JU FÖR FAN PÅVÄG ATT TÄNDA!
När hon var inne pysslade jag och pappa om henne, borstade lite snö, vevade rutor, satte batteriet på laddning och sånt.

Hon vill nog bara ha lite kärlek, lite värme. Så det så.

Now off to utflyttningsfest.
Pusshejs.