Na na na na na na na suuupermaaaaan!

Jag har gjort något dumt.
Otroligt dåligt.
Fast amazingly spännande.
Berättar om hur morgonen gick först...

Jag kröp ner i sängen bredvid min pojkvän strax innan hans tvättid började och försökte mysa, frågade om han var arg/grinig/sur på mig.
Han bara stötte bort mig =(
Jag frågade om han skulle tvätta, ja sa han.
Jag frågade om han skulle tvätta nu, fick inget svar.
Jag gav upp och berättade att jag tänkte åka hem.
Han klev upp efter ett par minuter och gick och slängde in grejerna i tvättmaskinerna. Sen kom han tillbaka och satte sig vid datorn nonchalant och började spela.
Jag såg på tv en stund, han höjde ljudet.
När hans ljud/spel/film hade slutat så frågade jag om han var sur på mig. Fick inget svar.
Jag kämpade som fan å få ur något vettigt ur honom, jag sa att om han var sur på mig så kunde jag ju bett om ursäkt för mitt beteende igår kanske. Men nejnej.
Jag packade ihop mina grejer, gav honom en kyss och gick.
På T-banan kände jag att jag inte ville ha det såhär! Inte fan kan man skiljas utan att ha löst det? Men vad fan kunde jag mer ha gjort?
Skrev ett sms som löd såhär: Glömde säga att jag älskar dig oavsett vad!
Väldigt snabbt fick jag som svar: Älskar dig med! <3

Hur ska man tolka "bråket" då liksom?
Var det bara någonting som bara råkade hända och nu är allt som vanligt igen? Eller var det där ett jättestort steg/trappsteg/kliv in i något större än innan?
Eller var det bara som en puff bland molnen...
Jag vet inte vad som hände, jag vet inte varför det hände, men inte fan kändes det bra varken igår kväll eller imorse. Jag har inte hört någonting av honom sen det där sms:et, fast sen har han ju bara varit på jobbet sen dess och slutar inte förren om 2 timmar........

Zhe amazingly excitement då, typ, eller nåt.
Det började med att gruppchefen på DHL övertalade mig att jobba natten mot lördag om en vecka. Jag skulle få gå klockan 5 så att jag skulle hinna fara till Sthlm och börja mitt nästa jobb å köra lastbil.
Jag funderade och finurlade och bestämde mig att det skulle jag tamigfan klara av!
Sen när jag finurlade ÄNNU mer så slängde jag iväg ett sms till honom igen och sa att om han kunde ge mig färre timmar, typ 00-06 så kunde jag jobba hela veckan.
Jag lyckades övertyga mig själv om att jag är Superwoman. Eller Stålmannen. Eller pansar-pannso.
Testa hur det känns i munnen: Pansar-pannso-pannkaka! Ni kan ju ta bort pannkaka i slutet om det är lite överdrivet ;) Pansar-annso kanske också funkar?
Nog med det...
Jag har ju inte fått veta exakt vilka dagar/pass jag får jobba på hallen nästa vecka. Men om det blir som jag tror så blir det samma som jag skulle haft denna veckan. Alltså eftermiddag måndag, tisdag, onsdag och torsdag.

Nästa vecka som jag kommer gå in i rollen som Pansar-pannso börjar på måndag fjortonhundra timmar med att plocka grönsaker i Sthlm. Efter arbetet vid tjugotvåhundra timmar tar jag gula faran och kör till huvdstadens ghetto: Uppsala. Chillar/slumrar nån timme i en av lastbilarna/slänger i mig ett mål mat och börjar nästa skift etthundra timmar på tisdagsmorgonen och kör truck till sexhundra timmar. Då tar jag gula faran hem till villan och sover djupt i ett par timmar för att sedan upprepa denna procedur ända till fredagsmorgonen.
Då har jag förhoppningsvis ledigt från plockjobbet och kan sova lääääääääänge. Och så runt midnatt tar jag gula faran och börjar mitt skift som truckförare, sen svishar jag och gula faran upp på motorvägen till Sthlm på morgonkvisten och jag kör ett skift med lastbil =)

Jag har laddat upp med energidryck för säkerhets skull och tänker fixa ett rejält gäng matlådor å MASSVIS med frukt!

Jag kan ju tillägga att jag kände något enormt mycket ångest för att jag hade missat en halv veckas arbete denna veckan och för två veckor sedan när jag var magsjuk tappade jag också en halv veckas arbete.
I en liten ynka vecka kan jag väl få testa på hur det är att jobba dubbelt?
Alltså, det finns ju gubbar och andra människor som klarar det? Varför skulle inte jag? En ynka liten vecka...
Det är ju några OTROLIGT roliga grejer jag kommer hålla på med!
Och jag kommer förbereda mig på att avböja något eller båda jobben ifall jag inte klarar av det.

I can't wait!



Pusshejs

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0