If you're 555 then I'm 666!

Vareviga gång man blir förkyld så tycker man att "detta är den värsta", eller liknande.
Typ: det här är jobbigare än innan, den här kommer aaaaaaaaaldrig att ta slut, jag har aaaaaaaaaldrig mått så HÄR dåligt vid en förkylning innan.
Right?
Visst håller ni med?
...Jag har dragit på mig en förkylning.
Jag kanske borde vara hemma imorgon för en gångs skull.
Vart skitsugen på att äta tacos ikväll, men vad är det för mening när jag inte känner nån smak? Bah ;(

Stämningen känns lite spooky på jobbet. En av arbetskaraterna går på morfin, varför han är på jobbet fattar jag inte. Men, ptja, när han går på morfin blir han lite (hur ska jag skriva detta så det inte låter fel?) känslig. Och jag känner mig obekväm med det.
(Det lät väl inte så farligt? haha....)

Skumma saker händer mig dag efter dag just nu.
Folk gör slut, gamla vänner hälsar på en, saker som aldrig annars händer, händer.

Fick höra att jag såg ut som en porrig skolfröken häromdagen på jobbet. Alltså hallå? Vad gick du i för skola där fröknarna gick runt i transportarbetskläder?
Vart var jag porrig nånstans när endast hud från hakan till pannan syntes?
Jag bar byxor som var pösiga, en tjocktröja som var pösig så man kan väl knappast antyda att jag var porrig för att man såg min kropp bra?
Vadå porrig skolfröken liksom?
Det måste vara mina glasögon....
Har hört innan att jag ser ut som en fröken i mina glasögon. Men en porrig?
Jag blev lite förvånad, men jag tar det som en komplimang.

Idag presterade jag super på jobbet.
Jag var verkligen på topp!
Allt gick smärtfritt och snabbt.
Som på räls.
När jag kom hem blev förkylningen värre.

Jag kämpar för att inte lägga mig ner och somna, för om jag somnar kommer jag vara vaken ikväll och inte få tillräckligt med sömn inatt.
Så om jag håller mig vaken kanske jag sover en lång sammansatt sömn.

Alltså vafan... Jag saknar min pojkvän. Det är inte ett dugg kul att vara hemma ensam.
Jag flyttade liksom in till honom för att vi skulle ses mer. Det gör vi säkert också.
Men?

Haha. Nu får det vara nog.
Jag tar upp småsaker som egentligen inte är någonting och gör det till stora grejer.
Ta inte åt er.
Pusshejs.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0